i’ve just seen a face.

Var sjunde dag är en söndag. Vilket borde innebära att jag slagit upp mina blå ungefär 1159 gånger och sett ut över en ny söndag. Vanligtvis är söndagar dagen efter lördag och före måndag. En otacksam dag. Lördagen hänger kvar i form av huvudvärk och måndagens måsten ligger och lurar runt hörnet.

I’ve just seen a face,
I can’t forget the time or place
Where we just met
She’s just the girl for me
And I want all the world to see
We’ve met, mmm-mmm-mmm-m’mmm-mmm

Det var söndag. En söndag som alla andra. Dagen efter en lördag. En lördag med mycket dans och många skratt. Och för ovanlighetens skull var denna lördagen faktiskt dagen efter en fredag. En fredag där det dansats och skrattats om möjligt än mer än på lördagen. Han hade varit vän till hennes vän. Hon hade varit vän till hans vän. Och det hade varit glatt. Ögon hade skimrat. Leenden hade mötts. Läppar hade efter en stunds trevande passat perfekt mot varann. Det hade inte varit några ivriga huvudnickningar, inga djupa samtal om liv och död, kärlek och krig eller himmel och jord. Men luften mellan dom hade varit varm. Det hade funnits kemi. Hursomhelst, så var det söndag. Och deras leenden möttes igen, den söndagen. Hon var det vackraste han hade sett. Hans leende var perfekt för henne. En strand. En sommardag. Och en sån där tacksam söndag. En sommarsöndag. Tätt följd av en måndag utan måsten. En lördaghelaveckansöndag. Och han bara visste. ”she’s just the girl for me, and I want all the world to see, we’ve met.”

Jag träffade en mormor en gång. Hon hade gift sig. Efter en lördaghelaveckansöndag. Bara sådär. Spontant. Jag träffade henne femtio år senare. Dom var lyckliga. ”Först handlade mest om fysisk attraktion, sen blev vi bästa vänner också.” Livet borde vara mer spontant. Inte så att jag ska gå och gifta mig med nästa kille som får mig att dra efter andan. Men mina söndagar ska bli lite bättre. Istället för den där otacksamma dagen efter lördag och före måndag ska jag ägna mina söndagar åt lite spontanitet. Aldrig planera något. Ska ta in tidningen på morgonen, dricka en kopp te och leta fram ett 12-årigt pianogeni som ska spela nånstans, en rolig gubbe som ska dra skämt i en bar, en endagskurs i servettvikning eller kanske ett SM i simhopp. Söndagar is going to be the shit.

this heart is a stone.

Livet är roligt. Jag trivs. Är sällan jag faktiskt längtar bort. Men det händer såklart. Jag har fått sommarjobb. Jag pluggar. Jag bor mysigt. Jag umgås. Och så vidare. Hörde en bra låt på radion imorse.

good day for dying.

Befinner mig i Køpenhagen. Alldeles, alldeles før bakfull. Gårdagens fest innehøll galet mycket alkohol. Det inhandlades 140flaskor øl. Så det blev en galen kvall. Aja, jag lever och har haft roligt. Nu ska jag och titta på døda manniskor. Kanns sisådar, men man måste ju passa på nar man ar i staden. Det var ju anledningen till varfør jag for hit. Men ja. Hade varit skønt att ligga hemma framfør en film. Høres!

sleeping in.

And then last night i had that strange dream
Where everything was exactly how it seemed
Where concerns about the world getting warmer
The people thought they were just being rewarded
For treating others as they like to be treated
For obeying stop signs and curing diseases
For mailing letters with the address of the sender
Now we can swim any day in november

Dont wake me i plan on sleeping
(now we can swim any day in november)
Dont wake me i plan on sleeping in

Sitter och lyssnar på the postal service. Jag är på väg till Köpenhamn. Mitt tåg går om två timmar. Jag är oduschad, opackad och är allmänt ofärdig för att åka. Men det hinns, tidsoptimist som man är. Har varit på läkarstämman idag och lyssnat till viktiga män (och kvinnor) som sagt viktiga ord. Var oerhört intressant. Det hölls diverse tal/föreläsningar angående global hälsa. Ja – egentligen om världen som en enda global enhet, i största allmänhet. Hur vi alla påverkas av och påverkar varandra utan att göra det med vilja. Hur vi genom att avstå bidrag till exempel Somalia, i längre utsträckning kan bidra till att utöka sjöröveriet som sker. Hur vi faktiskt påverkar varandra mer än vi tror, i den här världen. Vi fick ta del av en hel del skrämmande siffror:

I samband med ekonomikrisen, som nyligen ”brutit ut” – har regeringar runt om i västvärlden (framförallt), sammanlagt lagt ut en summa på 5 trillioner dollar, för att ge till sina banker – så att de ska överleva. Dessa pengar hittades i stort sett över en natt – i de olika regeringarnas budget. För en femtiondel av dessa pengar, alltså – ungefär en miljard dollar, skulle man kunna ge rent vatten, till i stort sett hela världens befolkning. Men dom pengarna, dom finns ingenstans.

En annan sak som slog mig med häpnad var hur snabbt vissa epidemier sprider sig. Ett exempel vi såg var från Mozambique, där man 1992 hade ungefär 600 personer smittade i HIV. Idag, bara 15år senare – är antalet smittade 1,6miljoner. Verkligen skrämmande siffror.

Måste bege mig om en timma. Så slutar här. Trevlig helg gott folk! Och Köpenhamn – here I come!

salir corriendo.

Är mycket spansk musik nu. Salir corriendo, med Amaral. Handlar om kvinnomisshandel, vilket är stort problem i Spanien. Bra mycket värre än här i Sverige. Kommer ihåg att det dog flertalet unga tjejer när jag bodde där nere. Hemska saker det där. Nu till något roligare: jag åker till Köpenhamn i helg! Ikväll blir det möte med tjejen som bor på nedervåningen där vi ska bo. Sedan blir det spelkväll hos Sandra. För övrigt tror jag tror att mitt TBC-vaccin har lust att gå sönder snart och börja vara. Det har inte jag någon lust med. Huuua. Har snö-längtan också. Hemresa den 19e december. Blir det att leka i snön en hel del över jul&nyår!

Update: Åh, titta på det här. Hur kan man undgå att få bortalängtan?

Webcam de la playa de la Zurriola

empty apartments.

Nu är det så att jag och Sandra hittat en tiptop lägenhet på mer än 80kvadrat, där vi ska bo den närmsta tiden. Den är verkligen jättefin, men lite, lite dyr. Då lägenheten är väldigt stor så hade det passat sig utmärkt att ha varsin pojkvän att dela den med (läs – dela hyran med..) Råkade se min gamla kontaktannons, så tänkte göra ett nytt försök med den här idag. Here we go:

Kontaktannons: Perfekt pojkvän sökes.

Asocial, konstig och ganska tråkig tjej söker dig. Den perfekta pojkvännen. Du ska se bra ut. Fint ansikte, vältränad, kortklippt och finkammat hår. Med en ganska mjuk mage att vila huvudet på och en riktigt rufsig kalufs vissa morgnar. Du ska ha blåa ögon och blont hår, men ibland brunt med bruna ögon och stundtals även rött. Ständigt skiftande, beroende på situationen. Dina tänder ska vara perfekta. Vita. Samtidigt ha lite avvikelser, på ett charmigt sätt. Du ska alltid le med djupa smilegropar. Men ändå vara allvarlig och visa medkänsla för andra människor. Aldrig le när någon annan mår dåligt. Du ska alltid finnas vid min sida, krama mig när jag skriker åt dig, kyssa mig när jag gråter, hålla om mig när jag haft en tung dag. Du ska tycka som jag, alltid hålla med mig och alltid stå upp för dina egna åsikter i en diskussion (så länge de inte skiljer sig från mina). Du ska ligga vaken om nätterna och titta på mig, för du ska tycka att jag är så söt när jag sover. Aldrig somna före mig eller vakna efter. Och klarvaket trösta mig om jag, med andan i halsen vaknar upp ur en mardröm. Frukost på sängen ett par gånger i veckan. Du ska öppna dörrar, dra ut stolar, bära mina väskor, ge mig fjärrkontrollen till teven, framsätet i bilen, sista godisen och små presenter utan anledning. Gentleman. Du ska ha haft många flickvänner, seriösa förhållanden. Du ska inte vara ovän med dina ex, men inte heller prata med dem eller träffas. Tjejer ska stanna på gatan, vända sig om och titta efter dig. Men aldrig att du skulle titta tillbaks. Du har ju mig. Vi ska ligga vakna om nätterna. Prata om livet. Djupa samtal. Lära känna varandra. Du ska kunna min kropp utantill. Vartenda födelsemärke. Du ska se på mig och säga att mina fingrar är fina, men perfekta i ditt hår (för jag har läst det en gång. Och det lät så fint). En del mornar ska vi vakna upp, lite extra trötta. Sängen ska kännas lite extra skön. Vissa sådana dagar ska vi sjukskriva oss, fast vi är friska, och ligga kvar i sängen hela långa dagen. Och när jag är sjuk, ska du också stanna hemma. Sitta vid min sida, ta hand om mig. Du ska lära mig allt du kan, utan att vara överlägsen. Och jag ska lära dig allt jag kan. Vi ska vara bra tillsammans. Du bör älska äventyr, men vara underbart nöjd med en mysig hemmakväll framför en bra film. Du ska älska berg&dal-banor, resor och kultur. Du ska ha ett bra jobb, många intressen, mängder med vänner men ändå alltid ha tid för mig. Vi ska visa varandra världen. Se allt, göra allt. Aldrig uttråkade, aldrig tröttna. Vi ska klicka, matcha, vara perfekta för varan. Du bör älska musik (gärna musiker), tycka om vintern, sommaren, hösten och våren (för jag kan aldrig välja vilken årstid jag tycker bäst om.) Jag läste en dikt en gång. Att det ska handla om händer som vill bo i varandra, om tankeläsning och om bubbelbad. Att det ska handla om att gå i mörker och titta på stjärnor, om att ligga stilla och lyssna till varandras hjärtslag, att tala samma språk och samma tystnad. Och om att blåsa luft i varandras lungor tills bara skrattet finns. Det ska handla om oss. Välden ska kretsa kring oss. Mig och dig. Du och jag. Jagochdu. Utan mellanslag. Vi ska vara ett.

Svar till: Krävande tjej.

can’t get it right today.

I just can’t seem to get it right today
I just can’t seem to get it right today
I just can’t seem to get it right today
I guess I’m gonna give up
Oh, I guess I’m gonna give up

Jag orkar inte plugga idag. Jag gör bara inte det. Fan. Ibland måste man väl få vara befriad från de där hemska böckerna? Allt jag säger och tänker blir fel idag, hursomhelst. So – I guess I’m gonna give up. Jag ska sova snart. Imorn är det TYK – Tidig Yrkes Kontakt. En väldigt rolig kurs – då jag är på Drottning Silvias Barnsjukhus och får se hur det går till i verkligheten när små barn är sjuka och har brutit sina små ben. Spännande.

Jag sitter och drömmer mig bort till främmande länder med spännande människor, storslagna fester, middagar på stränder, äventyr, kultur och historia. Där gatorna berättar sagor om annat än tjuvrökning, kalla dagar, mobbning och fylleslag. Jag vill vandra där pilgrimer vandrat, sätta mina skor där kungar satt sina, där stora män sagt stora ord. Jag vill sitta där Buddha suttit och grubblat över meningen med detta korta liv, jag vill andas under vattnet med fiskar, vill ta sats och hoppa ut från ett flygplan och störta mot marken. Jag vill släppa taget. Glömma materiella ting. Lämna världen, som jag känner den. Bara för ett tag.

Men hur ska man ha tid? Ser sommaren som sista hoppet i den här stenhårda verklighet man lever i. Då är tanken att jag ska passa på att leva. För även om jag lovat mig själv att leva i nuet.. Så finns det inte nog med timmar på dygnet för att hinna med det nu. Men jag ska göra mitt bästa! Nästa helg blir det weekend i Köpenhamn! Med fest hos Jonas och en visit på ett museum – där jag ska titta på utställda lik. Så det så. Sovdax nu, kanske. Godnatt!

waiting for my real life to begin.

Att vänta på att det där riktiga ska börja, att se framåt, vänta på något annat. Det är dags att släppa det nu. Det här är livet. Det är dags att leva nu. Det är dags att njuta. Sådetså! Har vart och sprungit en halvtimma på gymmet. Nu blir det skola! Kram & puss!

almost lovers.

Har varit tyst på bloggen ett tag. Det har varit mycket på sistone. Men det är roligt. För det mesta. Imorgonbitti ska jag träffa två läkarstudenter från Nepal, som ska göra ett utbyte här i Göteborg. Spännande. Är lite nervös, eftersom jag är lite nybörjare på stan jag också. Men jag gillar människor från andra länder – de ger en ett sånt bra perspektiv på saker och ting. Klockan börjar bli för mycket, jag har lyssnat på en fin låt. Here you go:

Your fingertips across my skin
The palm trees swaying in the wind
Images

You sang me Spanish lullabies
The sweetest sadness in your eyes
Clever trick

I never want to see you unhappy
I thought you’d want the same for me

Goodbye, my almost lover
Goodbye, my hopeless dream
I’m trying not to think about you
Can’t you just let me be?
So long, my luckless romance
My back is turned on you
I should’ve known you’d bring me heartache
Almost lovers always do

We walked along a crowded street
You took my hand and danced with me
Images

And when you left you kissed my lips
You told me you’d never ever forget these images, no

I never want to see you unhappy
I thought you’d want the same for me

Goodbye, my almost lover
Goodbye, my hopeless dream
I’m trying not to think about you
Can’t you just let me be?
So long, my luckless romance
My back is turned on you
I should’ve known you’d bring me heartache
Almost lovers always do

I cannot go to the ocean
I cannot drive the streets at night
I cannot wake up in the morning
Without you on my mind
So you’re gone and I’m haunted
And I bet you are just fine
Did I make it that easy
To walk right in and out of my life?

Goodbye, my almost lover
Goodbye, my hopeless dream
I’m trying not to think about you
Can’t you just let me be?
So long, my luckless romance
My back is turned on you
I should’ve known you’d bring me heartache
Almost lovers always do

höst på min planet.

Det börjar bli höst här i Göteborg. Löven skiftar i olika nyanser och ligger i högar längsmed gatorna. Och snart ska jag ha mitt livs första tenta. Lite galet. Men det ska nog lösa sig. Kuggar man finns ju omtenta också. Så det får lov att gå. Har suttit på biblioteket ett par timmar och pluggat och ätit soppa med Ida på ett café i Haga. Nu blir det snart träning och ikväll bio. Tyvärr minns jag inte vilken film vi skulle gå och se. Men bio är ju alltid trevligt. Annars händer här inte mycket. Var i stort sett säng(läs soff..)liggande hela dagen igår. Orkade inte göra något vettigt. Aja, det förtjänade jag nog. Well, ska kila över till gymmet en stund!